Psykoakustik
Ett getöga på ett sociokulturellt fenomen

Sången om Stalin

1971 släpptes Knutna Nävars första skiva ”Internationalen och andra arbetarsånger” på KPML(r):s förlag Proletärkultur, som bland annat även släppt Dan Berglund. Det var en färgsprakande hyllning till arbetarklassen, där klassiska arbetarsånger framfördes i tidsenlig proggtappning. I egenskap av hovmusikanter till partiet skrevs hitlåtar som ”Proletären” och ”Lär av historien”, men det var dock inte förrän 1973 och ”De Svarta Listornas Folk” som soundet fick det som kom att karaktärisera bandet.


Hjältar i klasskampens tjänst.

Knutna Nävar är i dagsläget mest ett skämt, om det nu inte redan var det under 70-talet. När man hör låtar som ”Sången om Stalin” aktualiseras troligtvis valet om huruvida att dra öronen åt sig måhända kanske inte är en så dålig idé ändå. Inte nog med att ignoransen inför vad som hände i Sovjetunionen resulterade i att man blundade för dikatur och förtryck, utan man svalde dessutom personkulten kring diktatorn och massmördaren Stalin till den grad att man gjorde en egen hyllningslåt till hans ära. Även detta kan man i dagsläget se tillbaka på som något komiskt. 2007 framför Gudrun Schymans barnkör ”Sången om Stalin” i TV4.

No Responses Yet to “Sången om Stalin”

Leave a Reply